jag kommer ihåg att för några år sen så tyckte jag att sådär isblåa ögon var så underbart fina och jag var så avundsjuk på min brorsa. men nu i dagens läge har jag kommit fram till att jag älskar mina ögon!



jag gillar pappas förklaring på mörkbruna ögon;
man ser så oskyldig ut och man ser så himla snäll ut. och när någon person har lärt känna en så inser dom att det ögonen utspeglade inte var någon lögn.

något i den stilen, kanske inte just dom orden men jag tror nog att det stämmer rätt bra!
och så har jag fått höra grymt många komplimanger för just mina ögon och det är väl därför jag har börjat gilla dom! liiite väl ego nu men bloggen är ju min så! ;)

PUSS!