Jag kan inte förstå hur man kan fästa sig vid en så liten varelse men som ändå har en sådan stor betydelse. Knappt ett år hann hon bli och nu är hon borta. Hon är den första som har varit lika gosig med både oss människor och hundar. En liten röd katt som låg och sov med två stora schäfrar. Hon var tuff, hon var min favorit men nu är hon borta. Dagar och en massa timmars letande efter dig så fann jag dig idag, liggande på tågspåret som du antagligen skulle passera för att kunna ta dig hem men everything happens for a reason och tåget tog dig.. Jag hoppas att du har det bra vart du än befinner dig och jag kan inte mer än gråta och tänka tillbaka på de bra stunderna. Jag älskade dig så enormt men nu får saknaden ta över. Rest in peace Destiny! <3