jag har nyligen läst en blogg som är skriven av en person i Kiruna och jag kan hålla med denna person om en sak och det har med förlovningar att göra.

nu på sista tiden så har jag märkt att allt fler har förlovat sig fast de bara är i 15-17 års åldern. visst det är väl en sak om ett par har varit tillsammans i sådär 3-4 år men inte sådär på en gång. tack vare det har ordet förlovning tappat värde i mina öron och ögon.

och det är inte bara ett par, utan det är flera stycken. när jag loggar in på facebook så ser jag nästan alltid en ny '"status ändring" varje månad och de flesta handlar om förlovningar.
enligt mig ska en förlovning vara en stor grej, större än att bli tillsammans men mindre än ett giftemål. men sedan så vet jag inte hur alla ni andra ser på just denna sak men jag vet även en del som tycker precis som mig och visst, det kanske inte är så snällt sagt av mig att ni förstör något som ska vara vackert bara för att ni ska "ta nästa steg" i erat förhållande. men det är ju inte mitt problem utan detta är vad just jag tycker!



förstör inte det fina i något så värdefullt. tänk på vad ni gör istället.



några månader har gått,
är denna person verkligen mitt "livs stora kärlek"?
ska jag verkligen satsa på en förlovning redan eller ska jag vänta? men jag älskar henne/honom såå!

kärlek är den dummaste leken jag känner till. den ger alltid så stor skada på den personen som blir utsatt.
man använder orden "aldrig igen!" men ändå söker vi alltid en ny, en bättre, någon som ska kunna göra en lycklig men ändå hamnar man på noll igen (finns undantag). det är tragiskt, men människan måste vara väldigt stark som reser sig igen efter ett fall, och vissa om och om igen.

GE INTE UPP, försök igen! och tänk på vad du gör innan du drar förhastade slutsatser..

PUSS!