tänk hur mycket jag har gått igenom i mina dagar. sen jag flyttade ifrån Kiruna så har allt bara fortsätt uppåt. jag har träffat så många, jag har gått och blivit förälskad och jag har flyttat hemifrån.

med tanken på att bo själv ska vara så himla roligt så kan jag lätt påstå att det inte är som de där tankarna "jag måste skaffa mig en egen lägenhet, det kommer bli det bästa jag någonsin gör!". men jag kan lugnt säga att jag aldrig kommer att flytta tillbaka under någon av mina föräldrars hustak igen, för så pass mycket gillar jag med att ha ett eget ställe. jag kan känna mig fri på vardagarna och slippa höra det där tjatet om att få sina läxor gjorda eller något liknande. jag klarar mig själv och jag har fixat det än så länge så jag finner inget problem till denna flytt bara en massa positiva intryck.

sedan att jag efter ett tag insett hur bra den där killen ser ut. fast förälskad i ett utseende? nej, det finns mycket som jag fått reda på men ändå så har jag mycket kvar av att lära känna honom, mycket kvar att fråga och mycket kvar av de tankar som cirkulerar innanför pannbenet. varje gång jag går förbi honom i korridorerna så måste jag slänga en blick åt hans håll. efter att jag har gått förbi så känner jag det där leendet är påväg. han är den där pojken som förgyller min dag.

träffat många är något jag har gjort den senaste tiden här i Sundsvall. folk som tar kontakt och andra som jag ser i min vardag som bara går förbi mig i deras tysthet. människor jag har lärt mig känna och människor som jag kan tänka mig umgås med på min fritid istället för att sitta hemma i min ensamhet, för att vara ensam måste vara min största rädsla fastän jag inte har någonting att vara rädd för.

PUSS!