Mikael Hjortborg

vet inte varför och jag vet inte hur jag fick en sådan saknad efter just dig! visst du bor sådär 100 mil härifrån och du har alltid varit den personen jag har sett upp till, även de allra dummaste situationerna. men jag antar att det inte spelar någon roll vad du än gör så kommer jag alltid att älska dig som den personen som fanns där för mig när jag behövde någon som mest. dock är dom åren sedan länge förbi men dom sitter kvar och det är nog därför jag kan kalla dig för min egen hjälte!

just i dagsen läge så känner jag att jag kommer ta det väldigt hårt att du flyttar till andra sidan jordklotet för att du ska jobba men visst, det hade jag också gjort om mina barn var så pass stora så att dom skulle klara sig själv fast med deras andra föräldrers hjälp. leva livet är något som varje person behöver och jag vet att du har gjort ditt och jag vet att du alltid kommer vara en öppen famn och ge mig den tryggheten jag behöver.
att veta om att du älskar mig är det enda jag begär ifrån dig. att även veta om att du är stolt över mig är en stor sak för mig och det betyder så oerhört mycket.

jag är glad att vi har så bra kontakt som vi har med varandra trots efter allt det som nästan ingen vet om. dels det och det som hände där i början av det hela, jag vet att du förstår så mer behöver jag inte säga. jag är även glad att så mycket har hänt och att du har funnits där och stöttat både mig och Josefin så pass mycket att vi orkar se en orsak till att fortsätta le.

jag kan lugnt lova att du är världens bästa pappa som jag inte kan klara mig utan.



jag älskar och saknar dig!

Fällde fan tårar, kusin. Fint skrivet.

tack Tove! :)