jag tror att jag har mött en stor besvikelse i mitt liv med tanke på hur allt kommer att bli om några hundra dagar. men ändå så snurrar samma tanke i mitt huvud och jag vet inte hur detta kommer sluta eller om det ens får ett slut? kanske en början på något nytt.
jag står i mitten av ett vägskäl..

fast detta känns ändå bekant men jag tror att jag kan påstå att det är värre. förra gången visste jag allt och på så sätt kunde jag ta mina beslut men vad nu? allt kan leda till svåra konsekvenser men jag skulle tro att jag är redo att möta dom. och än en gång vill jag tacka de avundsjuka personerna som finns omkring mig, det är ni som gjort mig starkare! puss! ;)


sedan så kan jag inte glömma att tacka den absolut bästa personen på denna jord, nämligen Filip Nordmark!
tack till dig den bästavännen en människa kan ha! jag älskar dig vännen!



PUSS!