något jag fick reda på för någon timme sen var när jag skrev till min vän Filip att jag hade drömt om honom så fick jag svaret tillbaka att han hade drömt om mig just i natt, rätt coolt fast jag lovar min dröm var mer sorlig!

tycker jag borde berätta min dröm för engångs skull :)
allt hände i Kiruna så jag antar att det var ett lov som jag hade farit upp till norr. det var en dag eller kväll precis som vilken som helst och först så möttes han och jag på en fest där vi först kramade om varandra och sedan så var han tvungen att gå för att någon ringde till honom så jag tänkte väl "ingen big deal" så jag gick till mina andra vänner igen. men när klockan var kring 2 på natten och jag skulle hem för att sova men påvägen hem fanns ett hinder. det var vid hjampis. jag var helt ensam och skulle ta genvägen genom skogen och upp till kyrkan men när jag väl gick där på vägen upp mellan sjukhuset och hjampis så mötte jag någon i mörkret och det enda jag såg var något glänsande som riktades mot mig och till slut föll jag till marken, jag var träffad av en kula som jag såg komma emot mig i slow motion men jag hann inte vika undan. personen som sköt skottet hade försvunnit och den enda tanken jag hade i mitt huvud var att jag måste träffa Filip!

så jag ringde honom, han svarade men jag fick svaret att han var upptagen så han la på. så med alla de tårar som rann ner för kinden så kämpade jag mig igenom kyrkoskogen. jag både skrev och ringde till honom men inget svar så jag antog att han var upptagen med sin tjej.

jag kom fram till kyrkan, till trappen som är på höger sida av kyrkan, där trappan ifrån skogen går upp. jag orkade inte längre så jag låg bara där på trappen på min vänstra sida med mobilen i handen och med blicken mot Filips hus som jag såg där bland träden. jag såg även de vita snöflingorna som föll ner mot marken. jag blundade och jag visste om att Filip skulle veta om vart jag var om jag hade förklarat med de rätta orden, första minnet är nog ett av de mest betydelsefulla där.



efter ett bra tag då jag var nära på att ge upp så kände jag vibrationen och låten "hero" av skillet ifrån mobilen och jag vinklade den så att jag skulle se vem det var som ringde "Filip Nordmark" stod det och ett leende uppkom bland alla tårar. med gråten i halsen så hörde han att något var fel och jag hörde att han blev orolig. jag sa något i stilen med att han måste komma till kyrkan och att han måste komma ensam. 

efter ett tag såg jag honom komma mot mig och han frågade vad som var fel. jag bad honom sätta sig och när han gjorde det kröp jag upp i hans famn och började prata om minnen som vi hade men det var svårt att få fram orden när smärtan var så olidlig. till slut så såg han att mina händer var fulla med blod efter att jag hade hållt emot där skottet hade träffat. allt blev tyngre och jag kollade honom i ögonen och fick även se tårar rinna ner för hans kind och det enda jag fick fram var ett "förlåt".

det hela slutade med att han kramade om min döda kropp (som dom gör på filmer när en nära vän eller släkting har gått bort när dom har själva personen i famnen under deras sista tid)

och jag vaknade upp med tårar i ögonen, samt ett leende.

det läskiga med det hela är att det faktiskt hade kunnat hända och jag vet om att han hade kommit fast det var mitt i natten eller något liknande, han är en äkta vän som är av det bästa slag. jag älskar dig bästavännen!

PUSS!