det var inte så längesen du och jag sågs för första gången, egentligen bara några år sen. dock är det bara sen nyår du och jag började umgås och därefter vart det bara mer och mer tills jag berättade för dig om mina känslor och det var då jag fick reda på att du kände precis likadant. men även fast jag kände att det var fel, eftersom att jag bor ungefär 100mil ifrån dig och att det borde bara vara jag som kände så för dig för jag ville inte såra dig. det var då låten "hate that I love you" spelades som mest på min spotifylista.

tiden mellan påsklovet och sommarlovet fick du mig att förstå att det vi båda kände var något mer än bara ord. allt kändes så lätt men vi båda tvivlade på att ett förhållande på distans skulle fungera. dagar gick och det kändes som att du blev min mer och mer fast än du och jag inte tyckte likadant något mer, jag hade ångrat mig om distans och kunde tänka mig ett förhållande mellan oss två medan du fortfarande var skeptisk.
natten ifrån den 18 juni och till den 19 juni, natten då du fick mina ögon att tåras av lycka då jag fick höra att även du hade ändrat dig och mina armar flög runt din kropp. meningen "du och jag" fick en större betydelse i våra liv.

Mattias Flygare - du och jag är större än någonting annat.
du säger att du inte kan förklara ordet kärlek mellan oss två för att det är alldeles för stort. på sätt och vis men aldrig helt kommer jag kunna förstå hur stort du egentligen menar när du pratar om oss. på något sätt så känner jag på mig att när du säger "till sista andetaget" att det verkligen är menat så. ditt sätt att se på mig och hur du säger det till mig verkar så trovärdigt. trots att det "bara" är två månader så kan jag inte tänka mig att det är en lögn utan det du säger till mig verkligen är äkta!

jag trodde att jag visste hur all kärlek kändes men nu när jag har träffat dig så inser jag att jag faktiskt inte vet någonting, jag är en nybörjare påväg framåt.

du är verkligen min underbaraste!
jag älskar dig Mattias!