... Hur trist en dag egentligen kan vara. Händer ingenting speciellt men ändå skyndar jag mig med allt skolarbete för att få sluta tidigare och så sitter jag här i Ljungaverk och har absolut ingenting att göra, hur kast är inte det liksom? :O

Men när jag inte har någonting att göra så sitter jag ofta och drömmer eller har djupa funderingar om allt möjligt. Mina drömmar är fantastiska och är enbart för mig så tyvärr ;) Medan ni får syn på några av mina djupa funderingar lite då och då.

Det krävs mycket av en person.
Så jag ska nog ta och åka hem idag och sätta mig ner och läsa den där engelska romanen som vi fick och skulle läsa 8 kapitel till nästa vecka. Det är ju något jag måste göra så det är väl lika att sätta igång, brevet är redan klart och det är ju ett plus.

Off jag skulle vilja göra så mycket men när jag har skola så sitter jag fast i området Sundsvall. Jag vill ut och resa, jag vill träffa mina vänner, jag vill träffa nya människor, jag vill ha någon jag kan älska och känna att jag och han kan klara det genom allt! Det känns som att jag behöver det, jag saknar närheten av min kärlek och jag kan inte gå tillbaka, avståndet är hela förklaringen. Men jag ska klara mig! Jag ska hitta den jag ska leva mitt liv med, jag vet att jag kommer att göra det en vacker dag. :)

Pratade förövrig med min farsa igår och det enda han sa var att han visste om att det aldrig skulle hålla för att han har erfarenhet av det där och att jag klarar mig genom allt, det spelar ingen roll vad det gäller, jag kan göra det! (ett ungefär på det han sa). Tack min älskade far! Ett stöd genom åren kan rädda livet av den svagaste, inte för att jag påstår att jag är svag utan jag klarar mig utmärkt och tråkiga dagar har alla men snart är det slut och ni vet ju varför! :D Ett namn, Martin Forss.