Missförstånd finns det en hel del av. Bevis som visar att man är skyldig till ett av de problem som uppstår lite då och då. Jag har lärt mig den svåra vägen, att aldrig låta det gå så långt igen. Tack vare dig lärde jag mig att leva på den säkra sidan så att jag inte blir skadad. Att veta att du fanns där gjorde en stor skillnad i livet men nu har jag svårt att lita på någon. Tack vare dig är jag rädd. Jag kan inte gråta över det som hänt oss för det finns ingenting kvar om du inte vänder dig om.. Förr borde du ha vetat bättre än att lutat dig emot mig, du tänkte aldrig på någon annan, du såg bara din smärta och nu vill jag gråta mitt i natten om samma jävla sak fast jag egentligen inte vill. Jag försökte ta mig igenom det svåraste och glömma allt men minnena tog aldrig slut. Jag skäms över mitt liv eftersom att det är så tomt. Hela den här tiden, all tid med dig. Du älskade verkligen mig trots mina fel och du visste hur allt låg till. Jag önskar att även jag hade kunnat funnits där för dig alla dom gångerna som du behövde en axel att gråta mot som du har funnits där för mig efter den tiden, vårat uppehåll. Men man ska gå sin egen väg och bevisa att dom andra som sagt något hade fel. Allt det vi har gått igenom på mindre än ett år så är det endast dom underbara minnen man blir påmind av. Om jag förlorar allt, skulle du gå ner med mig? Jag vill veta om du känner som förut. Jag räknar mina dagar ifrån en bättre tid så jag känner mig mer säker på att jag aldrig har gillat det som hänt. Jag känner styrka när jag är med dig. Det är fortfarande du och jag men sen då? Ingen av oss är perfekta men vi är starka på ytan, inte hela vägen. Men du är inte dig själv längre, den personen jag mötte och var glad med. Någon annan får rädd mig ifrån mig själv för jag vet inte vem du är längre. Den tiden det var du och jag när vi levde livet varje dag som om det vore vår sista men det är inte så längre. Även om du tog tillbaka allt som du har sagt, även om du sa förlåt för allt det du har gjort, om du lovade att ändra dig, det skulle inte spela någon roll längre för det är inte du. Du brände dina broar när du sa det där, som fick mig att förstå vem du egentligen är. Jag är som less på att du hela tiden ska ändra dig från en person till en annan, säga en sak men ändå mena något annat, det funkar inte så, jag kommer snart lämna dig och jag vill inte minnas dig som något sånt, utan som en som kunde vara bäst utav alla! Förlåt men ditt riktiga jag vill jag ha tillbaka, så backa inte, ta stegen istället..