Det blev ännu ett inlägg iallafall.

Undra om det är förgivet? Alla verkar ta det så, vi känner knappt varandra men ändå kommer det såna där ord ifrån dig.. Jag vet själv inte om det är så eller om det skulle ens kunna vara i närheten. Vi har träffats en gång efter flera år. Hur ska jag veta att du menar det du skriver? Jag finner inga svar  så där är problemet. Några saker som handlar om dig kan jag erkänna men inget åt det hållet precis.. Fast du kan ju vara annorlunda fast ändå precis som alla andra och jag vill inte bli behandlad som vem som helst isåfall. På riktigt är du annorlunda mot mig men på sms blir du som en helt annan person men ändå vet jag att du finns där och jag vill finna ditt riktiga jag. Men jag ska inte säga något nu för jag har funnit tålamodet och jag tänker vänta och se hur du egentligen är. Jag har fått lära mig av mina tidigare misstag och nu tänker jag genomföra det rätt!

Jag har även undrat över hur det blir senare med tiden då när jag har flyttat om dom flesta som befinner sig här i det här området verkligen är som dom bevisat sig vara eller om allt blir annorlunda och om man verkligen träffar dom där riktigt fina vännerna som kan ersätta dom förra? NEJ kan jag säga direkt! Men det borde finnas några som kan uppfylla målen jag har.

Just för tillfället är mina tankar och funderingar över men jag lär återkomma om det är något annat så nu ska jag ta och lägga mig i sängen och vänta till Tobbe ringer pussgodnatt!