Nu är det fina över

Ja ni läste rubriken och det är sant. Det känns svårt och nästan kallt att skriva att det inte blev mer än 5 månader och 14 dagar.

Jag fattar inte varför vi inte sa stopp, vi båda visste att jag skulle flytta och distans är ingenting man ska behöva utstå. När samtalet var över så gick jag och satte mig framför datan, kollade på facebook och högst upp var det hans status och det var det som fick mig att gråta. Inte samtalet utan just dom orden han skrev. Jag älskar honom men vi båda kände precis likadant och alla människor är sårbara, det är bara så.

Jag hoppas verkligen han och jag kan fortsätta som vänner och inte bara hälsa på varandra och gå vidare när vi träffas på stan, det är så dom flesta blir och jag tänker inte stå ut med det, jag är så less på att ett förhållande ska förstöra vänskapen på ett så fint par.

Det är jobbigt när jag älskar honom så pass mycket som jag gör men jag antar att det inte var mening, jag insåg långt innan att detta inte kommer att funka men jag vill kämpa för det. Trots att vi inte har gjort så mycket speciellt så var han ändå min och jag försökte göra allt för honom och nu inser jag att allt är över och det enda jag får fram är tårar. På ett sätt ångrar jag mig men denna väg är säkert den bästa..

Vi båda trodde på något bätte..

Jag ska försöka göra det bästa av saken men just nu känner jag att jag vill deppa och imorn kan jag skratta, det är så allt känns, ta skrattet till en annan dag. Men det är tungt att lämna någon man älskar!


- Jag älskar och saknar dig Christian!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0