Förälskad i ett utseende, även fast det gäller sina vänner..  

jag kan inte förstå att det kan vara så lätt men när man väl lär känna personen så inser man att det var helt fel, inte det du förväntade dig. Men jag är inte förvånad heller, de flesta är svin..

tänk så många funderingar som snurrar runt i mitt huvud, funderingar och frågor utan ett svar. Att se någon men ändå veta att det är för långt att sträcka sig, det är för långt för att orka springa. Veta och få känslan "du är inte tillräcklig". Känna sig ner trampad av sin bästa vän bara för att jag litade för mycket på honom för mycket, även fast mitt förtroende var svagt. Jag skulle kunna ge allt för att den personen, bara för att han skulle må bra.

Men jag kan inte neka det som hänt och jag tänker inte heller neka att jag tycker att det är bästa såhär, jag känner mig fri igen. För jag vet att jag inte kan gråta för dig längre, jag har gått igenom så mycket men ändå så har jag försökt hålla masken, och låta dig tro att livet fortfarande lekte. 

Du hamnade i den svåraste sjukdomen någonsin, och du låter den övervinna, därför tänker jag inte ens försöka få det bra igen, jag är glad att du gick när du väl hade bevisat som det var. "Du brände dina broar när du sa sådär" . Du bevisade din sanna sida, men egentligen vill jag bara tacka dig, för det är du som har fått mig att bli så stark som jag är idag, inte ta skiten ifrån andra och inte bry sig om ryktena för att vi visste att de inte var sanna. Men som sagt "jag är starkare än dig" och det vet även du om, och jag vet att du tycker det bara för att du själv har sagt det åt mig.

Livet är förkort och jag tänker inte fylla ut åren med sorg utan med glädje, fastän det är med eller utan dig. Vad du än väljer så klarar jag mig utan dig, jag är en stor flicka nu "and big girls don't cry" jag ska ut i världen och helt enkelt leva livet!

Jag tar lärdom och jag lär mig faktiskt, jag ska klara mig själv, och jag tänker inte bryta ihop något mer, I'm stronger than ever!