nu sitter jag här igen och inte har så mycket för mig.. kom nyss hem från badet där jag, Rebecka och Amanda testade hinderbanan, rätt skoj men det hade varit roligare om inte ungarna hade varit på den hela tiden men jag hade ändå inte tid med att leka där hela tiden för jag stod och snackade med Mange för det mesta, gullig grabb!

denna gång var det ännu tuffare att träffa han eftersom att känslorna lever vidare efter nu 8månader plus några dagar. att det ska vara så svårt att träffa honom bevisar att han var den där killen som jag verkligen föll för, som jag verkligen älskade. det är hårt men vad ska man göra, även jag måste gå vidare fast jag inte vill det. flashbacks hela hem vägen och en speciell låt. han verkar inte fatta hur det egentligen känns för mig men det är förståeligt. men ändå känner jag mig lättad att han finns där att prata med fast bara om helt vanliga saker. men han är min första riktiga kärlek så det är inte så lätt men jag saknar honom otroligt mycket och det kommer jag nog få göra ett bra tag framåt.. 

men nu ska jag ta och käka något så hare bättre än bäst, pusshejs!